Börjar summera 2009

Hej!


Året börjar gå mot sitt slut och jag känner för att börja se tillbaka lite på hur detta år har varit. Känns som att det kan vara nyttigt inför det kommande året att tänka igenom lite vad som har gått bra och vad som kunde varit bättre. 


2009 var året då She's got the beat för första gången fick verksamhetsbidrag från Umeå Kommun. Och vi fanns även med som ett av 8 temaområden i Umeås ansökan om att bli Europas kulturhuvudstad 2014. Om jag tittar tillbaka på våren så kan man nog säga att det har varit det år då jag har jobbat hårdast någonsin och känt mig mest ensam i det jag gör. Mina ambitioner var skyhöga när jag gick in i detta år, nu skulle äntligen föreningen She's got the beat leva upp och saker skulle falla på plats. Tyvärr blev det inte riktigt så men mycket positivt har ändå hänt med föreningen under året. 


Jag jobbade under våren både som samordnare för Popkollos nationella sponsorer (50%) och i några månader var jag anställd på halvtid av kommunen för att samordna det område i den fördjupade kulturhuvudstadsansökan som heter She's got the beat - The gendered city. Uppdraget från kommunen var att leverera ett antal större projekt till ansökan. De skulle ha konstnärlig spets, lokal och regional förankring och europeisk relevans bland annat. Jag tänker inte gå in så djupt på vad jag gjorde med min känsla efter jag hade lämnat in mina projektförslag var att jag var stolt över mitt jobb och jag kände att jag hade gjort mitt bästa utifrån förutsättningarna. Sponsringen då? Ja, den kom lite i kläm när det krisade med She's got the beat men jag fick ändå ihop 9 supportrar (egentligen 8, Hanna fixade den nionde) och jag försökte så gott jag kunde. Under hösten har jag tagit tag i sponsringsarbetet på allvar och utvecklats hur mycket som helst. Från att inte ens våga lyfta luren och ringa till att sätta ihop ett avtal till ett av Sveriges största försäkringsbolag som jag hoppas skall bli vår huvudsponsor nästa år. Känns grymt! 


Detta har också varit året då musiken har fått ta lite mera plats i mitt liv. Vi släppte egen skiva med The Koo-Koo's via mitt företag, fick spela på Hultsfred och jag tog tag i min solokarriär. Jag skrev i våras på Facebook att jag trodde att 2009 skulle gå till historien som ett av de bästa åren i mitt liv. Det var efter vi hade fått Hultsfredsspelningen och jag kände att jag nått ett stort mål i livet som var att få spela just där. Jag kan fortfarande känna att det har varit ett bra år på många sätt men samtidigt har jag mått så jävla dåligt ibland att det har känts så hopplöst. Jag har stressat så äckligt mycket och varit nära att gå in i väggen många gånger. Men jag har också fått hjälp. Har gått i terapi hos världens bästa psykolog. Jag vet inte hur jag skall kunna tacka honom faktiskt. Eller hur jag skall kunna leva utan honom. Nu är det bara några få gånger kvar innan det är slut och det känns verkligen inte så kul. Jag kommer sakna honom så jävla mycket. Det har varit min livlina under hela det här året att få träffa honom en gång i veckan. Det känns tungt.


Kort och gott kan jag väl säga att jag växt väldigt mycket under detta år. Jag är stolt över vad jag har gjort och jag ser fram emot nästa år. Om några dagar påbörjar jag en inspelning av mina egna låtar och jag har en känsla av att det kan ta mig vidare med musiken. All min kraft och kreativitet går åt att göra detta så bra som möjligt nu. Äntligen har jag ett band som vill satsa lika mycket som jag och de är verkligen så sjukt jävla grymma!


Just nu ser jag bara fram emot julen och att vara tillsammans med min familj. Min syster med familj kommer från Tyskland. Hennes son Nils är typ det sötaste jag vet och jag längtar mycket efter honom. Och så längtar jag efter syrran så klart. Hon håller på att undersöka möjigheterna att flytta till Stockholm. Jag håller verkligen tummarna för att det ska bli av!


Min önskan inför 2010 är att det blir det år då jag lär mig att sätta gränser och blir lite lugnare och får en bättre självkänsla. Jag hoppas också att det blir året då jag får spela mycket med Brita Kristina. Och får umgås mycket med min familj. Jag har så många som jag vill vara tillsammans med. Det är Fredrik, Idha, Leon och Leia som jag verkligen älskar. Och syrran med familj. Mamma, Peter, Vicky, Peter och Vidar. Och så PAPPA!! Tack och lov får jag bo hos honom till helgen. Då får jag piano, badkar, prata, vila, äta och allt det där. Jag älskar dig så mycket pappa!!!


Nej, nu måste jag sluta. Blev så himla lessen.


/K