Frustration!

Nu är jag hemma igen efter ett par dagar i Stockholm. Jag har haft det helt ok men mycket möten och omtumlande vändningar. Det faller på plats mer och mer med sponsringen och nu har det äntligen börjat bli kul att jobba med det jag gör. Det kan visa sig att det blir bra allting tillslut.


Trots allt flyt känner jag mig rejält frustrerad just nu. Jag vet inte vad det är men det känns bara som att jag inte har det som krävs för att lyckas med musiken. Och jag tror verkligen inte på mig själv just nu. Jag är inne i en sån sjuk jävla svacka att det inte är klokt och jag förstår inte vart jag har hittat all kraft att hålla på med musik förut. Alltså, jag vet att jag är bra på musik. Så långt är det lugnt men eftersom det bara handlar om sjukt hårt slit för att folk ska fatta att man är bra och jag just nu inte har den kraft att synas som behövs så kan jag vara hur jävla bra som helst men ingen bryr sig. Det känns så extremt jobbigt just nu och jag önskar bara att någon kunde hjälpa mig lite här. Hur gör alla andra? Fan.


Allt känns trasigt och hopplöst och jag har ont som fan på ett ställe i ryggen efter att jag ramlade i min brors trappa imorse. Helt värdelöst. Höga toppar och djupa dalar, that's me. Mår verkligen så pissigt me ska ta mig iväg och repa lite med Tove och Lotta. Det kanske kan muntra upp mig lite. Är sjukt trött, tror inte att jag har sovit så bra i natt. Vaknade någon gång mitt i natten av att jag tror att jag låg och skrek högt som fan och blev livrädd att jag hade väckt brorsan, Idha och barnen. Jävligt äckligt att inte veta om jag verkligen skrek eller om jag bara drömde att jag skrek i total ångest.